Deras arbete på Magen David Adom innebar inga tunga dagar. Elisabet skötte grovdisken och grönsakerna och lärde sig allt om kosher vilket var givetvis nytt. Greger fann sig till rätta bland förråden och fordonen.
Många nya arbetskamrater, de flesta frivilliga och från hela världen men mest judar från Israel, även om det fanns kristna, muslimer och druser.
De fick uppskattning men kände båda att deras insatser var ganska begränsade. Hemma i Halland hade de personal- och ekonomiansvar och förväntningar från församlingar, kollegor och kyrkans ledning.
Här var de fria att disponera sin tid och även sina arbetsuppgifter i viss utsträckning. De var inte oumbärliga som de var i diakonirummet och i predikstolen.
Greger hade inte släppt tanken på att ägna tiden åt att finna Gud. Han tog upp frågan med Elisabet redan efter andra arbetsdagen efter lunch när de satt ensamma i ett hörn i matsalen och hon svarade jakande.
-Javisst. Det ska vi göra. Men fråga mig inte hur utan vi gör det bara, tillsammans.
-Vi kan knappast skriva brev till varandra varje dag, som en dagbok eller loggbok. Det var min första tanke men den har jag släppt.
-Nej ord har vi tillräckligt av.
-Återstår upplevelser. Vi går in för att finna Gud bara oavsett var och hur.
-Jag har egentligen ingen längtan efter att uppleva Gud eftersom jag känner hans närvaro varje dag jag lever. Men om du vill, käre make, så ber jag tillsammans med dig och gör samma saker som du så att du också möter Honom.
–Adonaj.
–Elohim.
De såg sig omkring. Ingen brydde sig om dem. Elisabet tog Gregers händer och höll dem mot sitt bröst. Så satt de länge tills de gick tillbaka till köket och garagen. När de var färdiga och gick tillbaka till gästhuset, en timmes promenad mot havet, höll de varandras händer.
Fyra på eftermiddagen sken solen över västra Tel Aviv så vackert att de följde solstrålarna längs Eliatgatan ned mot strandpromenaden. Mot Jaffa kunde de se den gamla klockstapeln i kalksten, ett minnesmärke sedan turkarna styrde Palestina för hundra år sedan.
-Det var här i Joppe, som Jaffa heter på grekiska, som Petrus uppväckte Dorkas eller Tabita som hon också kallades, från döden. En givmild kristen kvinna som insjuknat och dött men alltså kom tillbaka till livet genom sin tro på Jesus, som måste ha korsfästs bara ett år eller så tidigare.
-Och här hamnade Petrus i hänryckning eller hur?
Greger nickade och berättade historien om när en stor linneduk med tama och vilda däggdjur, kräldjur och fåglar föll ned från himlen. Duken hängde i sina fyra hörn över jorden med djur färdig att slakta och äta vilket Petrus vägrade men den Helige Ande insisterade.
-Att hamna i hänryckning med en linneduk över sig, sa Greger. En gudsupplevelse av Guds Nåde.
-Apostlagärningarna eller hur?
-Ja. Tionde och Elfte kapitlen. Sen drogs alla djur upp till himlen igen när Petrus inte ville ha dem.
De strosade längs strandpromenaden bland turister och israeler. Tiden innan solnedgången var alltid magisk tyckte de. Det var den blå timmen som de upplevt så ofta längs vikarna i Hallandskusten. Framför Greger och Elisabet badade Medelhavet nedsänkt i skymningsljus. De gick tysta och höll om varandra. Stannade till för att kramas och njuta av den magnifika synen utöver strandpromenaden Tayelet som betydde just promenaden förklarade Greger för Elisabet.
-Tack kära magistern. Todah, rabbi!
Greger log och rättade henne inte. Lärare hette egentligen moreh. Men han var faktiskt en religiös lärare så rabbin gick bra.
Guds närvaro talade de tyst om på vägen tillbaka. Hans lärjungar hade gått på samma stränder och bett till honom, Israels Gud. Även Jesus hade bett den traditionella judiska trosbekännelsen Shema Yisrael.
I Markusevangeliet besvarade han frågvisa skriftlärda:
»Vilket är det viktigaste budet av alla? Jesus svarade: Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.«
Greger reciterade texten medan han steg in i gästhuset. Älska Gud och älska sin medmänniska är allt. Allt beror av detta, det visste han och det visste hans hustru. Tillsammans skulle de klara att uppfylla dessa två bud.