Sommaren hör definitivt till den tid då man ska åtminstone försöka läsa Prousts På spaning efter den tid som flytt.
Bara inledningsmeningen väckte mer nyfikenhet: Longtemps, je me suis couché de bonne heure Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs. Sedan följer 30 sidor kring berättarens sänggående, hans drömmar, associationer, och tankeflykter.
Jag har gjort mindre seriösa försök att läsa boken tre gånger. Alla gånger på svenska. 1981 var i Umeå då kursen i litteraturvetenskap krävde åtminstone 100 sidor vilket jag lyckades då, men sedan lade jag av. Två gånger till har det blivit utan längre inträngande i det 1 1/5 miljon ordrika verket i sju band. Förra sommaren köpte jag i alla fall verket i ett band på franska, Gallimards quarto upplaga, tung 1, 5 kg, 2400 bilbeltunna sidor
I sommar tänkte jag på ett nytt grepp. Jag läste två böcker om verket, Alain de Bottoms Hur Proust kommer förändra ditt liv och Kristoffer Leandoers Jag.Du,Vi.Proust. Den första är en kvick kommentar liksom hans Filosofins tröst till ett modernt vardagslivs nytta och glädje av att ge sig i kast med Proust. Att rekommendera för den tvekar, liksom Olof Lagercrantz Att läsa Proust som jag för några år sedan tog mig an, men som tyvärr inte heller då gav mersmak att verkligen läsa Proust. Leandoers är tråkigare men visst lär man sig något.
Min balkong på sommarkvällarna, öl i kylen och på bordet. Lite nötter. Visst borde jag komma längre. Visst är det värt all möda. En sommar till utan Proust?
(ovanstående skrevs 2003 i Uppsala, men gav inget resultat. 2025 kommer troligen också bli utan Proust)