Jul- och nyårshelgen förflöt enligt tradition hemma hos paret Greger och Elisabet: julnattsmässa, julotta, julmat med barn och barnbarn och sedan nyårsfirande i dagarna tre. Sen var de redo för något nytt och det blev det med besked.
-Ojdå, sa Greger när han läste mail från Lund på annandag nyår. De vill jag ska åka till Israel.
-När då? undrade Elisabet.
-Snarast möjligt står det. Stiftet betalar allt. Borta tre månader till att börja med. Du kan följa med och får ledigt från pastoratet enligt vad stiftet ordnat.
-Det var som sjutton. Hmm. Israel. Har inte varit där sedan personalresa på 90-talet.
-Inte jag heller. Jo, vi reste ett kyrkgäng från Varberg med Argument förlag ned till Jerusalem men det blev rätt turistiskt. Inget för mig.
Elisabet och Greger satte sig vid köksbordet med datorer och mobiler för att planera en tremånaders vistelse utomlands. Barnen fick tömma post och vattna blommor. De skulle byta den regniga och blåsiga halländska vintern med knappt någon snö mot 15–20 graders Medelhavsklimat.
Men anledningen till Israelresan var oklar ansåg Greger. Elisabet höll med.
-Både stiftet och teologen vill att jag ska undersöka om antikristna stämningar. Luddigt tycker jag. Inte så att historien med förföljelser av kristna upprepar sig från Jesu tid vilket är det jag börjat forska om. Men de syftar förstås på kriget mot Hamas i Gaza och den inrikespolitiska röran efter att EU, FN och USA lagt sig i på palestiniernas sida, eller så uppfattar israelerna oss i väst i alla fall.
-Sverige är knappast på Hamas sida nu med denna regering, värre om Linde och Wallström varit kvar, tillade Elisabet. Men det kanske inte vanliga judar uppfattar. Att Palme stödde Arafat och PLO glömmer de nog inte.
De var eniga om att ska de åka så skulle en sjukvårdsuppgift eller annan viktig och relevant uppgift vara ett krav. Inte gå runt och fråga israeler om vad de ansåg om Sverige. De hade annat att tänka på efter Irans senaste attacker och raketerna från södra Libanon.
Greger mailade både stiftet och Lund för att ta reda på mer. Han bad också om att få en vettig uppgift i Israel som folk förstod och erbjöd sina tjänster som sjukvårdare i Gaza, något han tjänstgjort som vid P1 i Enköping. Men det var länge sedan så han bad dem om en snabbkurs vid Halmstads garnison.
Elisabet trodde att hon skulle kunna hjälpa till med lite av varje men det behövde också planeras. Hennes hebreiska var inte lika bra som Gregers men båda skulle klara sig med engelska hade Gregers chefer gjort klart.
-Vi får ligga i om vi ska komma i väg nu i vinter, sa Greger.
-Det blir stressigt tycker jag, sa Elisabet. Och inget är fixat.
-Ja, jag vet. Men vi får ställa krav och inte förväntas klara allt själva. Jag åker ned till Lund imorgon och sen till Göteborg.
De ringde barnen och försäkrade sig om blom- och postpassning. Många obesvarade frågor och en del oro. Israel var ingen semesterort längre, men de lovade att följa alla säkerhetsregler. Och att säga nej om inte deras krav tillgodoseddes.
-Vi är ju gamla mänskor, sa Elisabet. Vi kan inte åka hur som helst och bo i baracker som barnen.
Greger höll med och de tog en promenad längs kusten. Vinden ven och piskade snöblandat regn i deras ansikten. De höll varandras händer där de gick längs det nedlagda spåret i Rågelund. Måsar skränade och flera par med hundar var ute. Man hälsade på varandra här i trakten och nu blev det Gott nytt år. Israel kändes långt borta och Gazaremsan än mer.
Greger slog upp Gaza igen i Bibeln när han kom hem. I Domarboken Kapitel 6 stod det om de avgudadyrkande midjaniternas krig mot Israel ända bort till Gaza:
”Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor.”
Dit skulle han, där den långhårige domaren och helige nasiren Simson slagits för sin älskade Delila för flera tusen år sedan. Greger och Elisabet skulle vara på biblisk mark, dränkt i blod.