Den svenska Flumskolan är på nedgång och skolor med sikte på kunskapsförmedling och ordning vinner framgångar efter att jämlikhet premierats tidigare på bekostnad av goda PISA resultat och studiero. Katederundervisning uppskattas alltmer av yngre lärare.

Engelska Skolan är attraktiv för föräldrar som vill ha traditionell undervisning och kan även tänka sig skoluniformer. Många av dem är utlandsfödda och därmed vana både vid uniformer och respekt för lärare och äldre.

I Storbritanniens nedgångna förorter etableras skolor med strikt ordning.   I USA  skedde liknande utveckling tidigare i skolprojektet KIPP som dokumenterades i boken Work hard, be nice.

Mitt förslag är att Skolsverige behöver liknande skolor som premierar ordning och reda för att nå resultat och respekt. Dessa skolor skulle bygga på respekt för nationalstaten Sverige och dess kultur, sedd i ljuset av västerländsk civilisation.

En ny skolkoncern kallad Svenska Skolan i likhet med Engelska Skolan skulle lätt kunna vinna intresse bland föräldrar och skolfolk. Idag finns ”Svenska Skolan” utomlands i Spanien, Paris och Thailand m fl platser men inte i Sverige. Ett initiativ för att etablera ett koncept byggt på erfarenheter från traditionella skolor utomlands, och det bästa från svensk skoltradition är fullt möjligt.

En sådan koncern av Svenska Skolor har idag inga konkurrenter förutom just Engelska Skolan eftersom alla svenska skolor idag är del av det flumpedagogiska komplexet, eller PIE (Pedagogisk Ideologiska Etablissemanget, som rektorn (och min fd chef) Johan Kant kallar det).

Men det räcker inte bara att återuppvärdera den svenska gemensamma kulturen, nationen och lärarauktoriteten. Vi hör ihop med resten av västvärlden från Jerusalem, Aten och Rom till dagens kulturella sammanhang där Europa och USA måste stå på sig.

1987 skrev den amerikanske litteraturprofessorn E. D. Hirsch det behändiga uppslagsverket What every American should know. En svensk upplaga kom 1991, Vad varje svensk bör veta (som jag gav till ett av mina barn).

Tanken är att det finns en slags kulturell kanon, cultural literacy, som är värd att bevara för nästkommande generation. Hirsch gick därför från teori till praktik och startade en pedagogisk stiftelse för att genomföra sin vision. Ett 20-tal skolor finns nu i USA och 8 till i Europa, Asien och Mellanöstern.

Mitt förslag till  konceptet Svenska Skolan är att överväga att starta filialer i Sverige.

Från förskola till årskurs 8 finns inom Core Knowledge upplägget detaljerade kursplaner för alla ämnen (exemplen är för USA, men är givetvis anpassade för de länder som deltar som Kina, Schweiz, Albanien, Mellanöstern och England). Att känna till samma innehåll är enligt detta skolprogram en grundläggande förutsättning för att ge alla studenter samma förutsättningar. Kvalitet och rättvisa tillsammans.

I Sverige har vi betonat färdigheter och att behärska metoder och verktyg för att förstå innehåll snarare än innehållet i sig. Denna väg har inte visat sig framgångsrik vilket PISA undersökt. 2011 införde Jan Björklund ett litet steg i de nya läroplanerna där innehåll
specificerades mer vilket gick tvärtemot de tidigare läroplanerna Lpo94/Lpf94. Sedan dess har inget hänt men danskarna införde en litterär kanon   redan 2004.

Att gå hela vägen till en kanon som i Core Knowledge vore ett rejält steg i rätt riktning för svensk skola. Flera studier visar att innehåll betyder mer än metodik, se den unga brittiska läraren Daisy Christodoulous Seven myths about education och den amerikanske sociologen Charles Murrays Real education.

På webbsidan www.coreknowledge.org/ finns massor med exempel, guider och material. Förutom tanken på att ett gemensamt innehåll är viktigt betonas Core Knowledge progression från årskurser och mellan ämnen.

För mig framstår skolformen Core Knowledge som ett komplement för vissa elever och föräldrar (inte minst för utlandsfödda) som skulle uppskatta högkvalitativ skola och bildning men i en ny
form. Det finns möjligen inte plats för mer än en sådan skola i några städer som Stockholm,  Lund, Uppsala och Göteborg, men de skulle vara som fyrbråk på höjden

Dessa Core Knowledge affilierade skolor måste kompletteras med mer allmänna skolor Svenska Skolor där inte samma fokus skulle läggas på det västerländska arvet. I så fall skulle både djup och bredd vinnas  och många barn erbjudas något de idag saknar, en riktig utbildning som tar strid mot en statlig flumskola där ingen blir vare sig bildad eller nöjd. Bara frustrerad, elev som lärare.

Länge ville jag bli författare men debuterade först vid 55 år, då med besked. Jag har nu givit ut tio böcker nu på fem år mellan 2013- 2018, varav nio via egenutgivning och den tionde på ett litet nytt förlag, Rosa Alba.

En del är gamla texter och översättningar från engelska som blev mitt debutspråk, men mycket är nyskrivet. Ni kan köpa direkt av mig eller via internetbokhandlar (Adlibris, Bokus och Amazon).

2013

Texter jag översatt från engelska om politisk filosofi och tre egna texter. Adlibris.

Min första egna bok. En samtidshistorisk studie av Sveriges utveckling. Adlibris.

Något utvidgad översättning. Adlibris.

Min första skönlitterära bok. En framtidsdeckare om Sverige och Indien. Adlibris.

2014

Filosofiuppsatser i metafysik, etik och samhällsfilosofi. Adlibris.

Min framtidsroman om Sverige, Indien och Kurdistan. Hälften översatt från Sara Sarasvati. Adlibris.

2017

Samlade texter om utbildning, ungdomar, folkbildning och pedagogik. Adlibris.

2018

Samling skönlitterära texter och kulturdebatt. Adlibris.

Samlade texter i journalistik, debatt, filosofi, kultur med mera. Publit.

Min självbiografi. Första boken på ett förlag, Alba Rosa. Adlibris.

Recensioner, utdrag, eboksupplagor, presentationer.

Publications in English

I augusti 2016 skrev jag en recension i Avpixlat om en självbiografi av denne nu så berömde britt, Tommy Robinson.

Texten ingick i en serie i fyra delar  om nu levande och bortgångna dissidenter från fd Sovjetunionen och Östeuropa till dagens Tommy Robinson och Peder Fjordman Jensen (vars biografi Vitne til vanvid  om Breiviks terrordåd i Oslo 2011 också recenserades i samma text som Robinsons, se Julia Caesars anmälan )

Jag återpublicerar här vad jag då skrev om Tommy Robinson, en kille jag såg på håll 2012 på Norra Bantorget i Stockholm, framför 50 personer och med minst 500 vrålande motdemostranter. Edde Mohamed Omar kallar honom helt rätt för en arbetarhjälte i Samtiden:

”Historien om hur denna arbetargrabb från Luton norr om London blev en påläst counter-jihadist är intressant, men vi ska här mest koncentrera oss på vad han fängslats för och polisens behandling av honom.

Hans bok Enemy of the State (bok och e-bok) är partisk vilket han medger och min presentation bygger på hans upplevelser. Säkert finns fler sidor av denna lille men vige slagskämpe (se hans inhopp in i en islamistdemonstration), men man får en bild av honom själv som inte är särskilt vacker. “I am such an arsehole” är en vanlig beskrivning i boken.

Pseudonymen “Tommy Robinson” (döpt Stephen Lennon, född 1982) var en av grundarna av English Defence League (EDL), en gatuproteströrelse som opponerade sig mot islamiseringen av i första hand sin stad, Luton (först som United People of Luton, UPL).

När soldater från Royal Anglian Regiment återvände till Luton 2009 från Irak och Afghanistan möttes de av arga muslimer som hotade dem och beskyllde dem för att vara mördare, korsfarare och otrogna värda att dö. Tommy Robinson och hans fotbollshuliganer valde då att protestera mot dessa lokala muslimer som öppet föraktade demokrati, Storbritannien och engelsmän.

Robinson var flygmekaniker vid Lutons flygplats och skriver att han såg den 11/9 2001 hur vissa muslimer hyllade al-Qaida och attacken mot New York. Men det var inte förrän mer gängbråk, grooming av unga engelskor som drogades av muslimer och tvingades prostituera sig i och runt Luton eller konvertera till islam, och kvarter där sharia-lagar infördes, som han och andra reagerade organiserat 2009. Bara att bära nejlikor på veterandagar blev en protest mot islamister (se BBC 2010) med tiden.

Med EDL blev Tommy Robinson inte bara en slagskämpe utan företrädare för något mycket större och mer politiskt kontroversiellt. De kunde snabbt samla ibland upp till 10 000 personer i marscher runt England, Wales och Skottland mot moskébyggen, för att hedra soldater, men faktiskt också bekämpa högerextremism, nynazism och rasism som partiet BNP och vitmaktgrupper. Tommy Robinsons kontakter var inte bara med vita britter utan även med svarta och araber, icke-muslimer och muslimer, särskilt indiska sikher.

Han blev själv förvånad över hur snabbt folk ville protestera mot vad de ansåg vara en ovälkommen islamisering av vanliga engelska städer, skolor, shoppingcenter, gator och torg (julen döptes om till “vinterfest” för att inte kränka muslimer). Särskilt efter två jihadisters mord på soldaten Lee Rigby våren 2013 tog protesterna fart ordentligt. Fotboll och politik hörde plötsligt ihop som försvar av egna lokala gemenskaper som i Luton och andra orter.

Boken har många dråpliga inslag som när han kliver upp i ett moskébygge med en högtalare som spelar upp minareters böneutrop så att alla kan föreställa sig vad som komma skall. Redan där märkte Robinson att polisen gjorde skillnad på dem och muslimerna: en polis fick en tegelsten i ansiktet av en arg muslim men inget hände. Däremot så fängslades EDL:s medlemmar för sitt tilltag med högtalaren.

En annan gång spelade han ett spratt med en journalist som hade filmat honom och som Robinson trodde sig kunna lita på. Journalisten valde dock att framställa honom som en rasist och högerextremist vid en halvoffentlig filmvisning av dokumentären. I publiken satt då Tommy Robinson i en burka eftersom han inte hade tillåtelse ens att se provvisningen av filmen om honom. Men han reste sig upp, slet av burkan och anklagade journalisten för att ljuga!

Tommy Robinson råkade i klammeri med rättvisan redan innan EDL tog fart 2009. Han slog till en person som angrep honom när Robinson grälade med sin flickvän en sen natt 2004. Personen som attackerade honom visade sig vara en polis, något som Robinson inte upptäckt, men enligt polisen skulle han ha visat sin polisbricka innan han attackerade Robinson. Robinson nekade till att ha sett den och åkte in på ett år. Det skulle inte bli första gången, men till Robinsons vilda humör, drogvanor, fylla och huliganism, tillkommer hans fientlighet mot radikal islam. Tillsammans blev det en explosiv blandning, vilket han erkänner på varje sida i sin bok som är fylld med slang och upptåg.

Massakern i ryska Beslan 2004 blev ytterligare en anledning för Robinson att konfrontera de muslimer i Luton som stödde våldet mot icke-muslimer. Men han var aldrig ideologiskt intresserad av islam då. Det kom när han satt längre tid i fängelse och fick tid att läsa Koranen. Då förhörde han sina muslimska medfångar om vad Muhammed predikade, särskilt om hans samlag med en nioårig hustru och avrättningar av otrogna, något som få uppskattade utan besvarade med nävarna. Mer bråk.

Men det var det värt skriver han:

TR1

Hans grannes hus brändes ned, hans kusins bil brann upp, han fick själv utegångsförbud i muslimska Tower Hamlets och stoppades ideligen av polisen vid fotbollsmatcher, pubar, sitt eget bröllop, födelsedagskalas med sina barn etc. Polisen tog in honom och släppte honom på villkor att vid minsta återfall så åkte han in igen. Vilket han gjorde gång på gång, nästan alltid utan anledning enligt honom själv. Men ibland hade han åklagarna på sin sida när poliserna gripit honom utan bevis vilket var uppenbart för alla.

Han försökte resa in i USA för att möta supporters som counter-jihadisterna Pamela Geller och Robert Spencermen stoppades vid inresekontrollen. Brittisk civilpolis hade varskott dem och han fick vända tillbaka. Då klantade han till det ordentligt enligt honom själv, genom att byta namn, fixa nytt pass och försöka igen. Han till och med lånade ett extra pass av en vän men stoppades igen. Han lyckades dock fly därifrån och tog sig in i USA för att senare stoppas igen med ett falskt pass vid utresekontrollen. För detta fick han 10 månaders fängelse, vilket var långt mer än vad som var brukligt.

En stor del av trakasserierna mot Tommy Robinson handlade om ett bostadslån på 20 000 pund (drygt 220 00 kr) till hans svåger som i sin tur överdrev sina inkomster i ansökan. Därmed var Robinson också medskyldig och fick 18 månader, ett mycket långt straff för detta ringa brott. Polisen gick igenom hans bokföring på hans byggbolag, hans mors och andra familjemedlemmars ekonomi men de fann ingenting.

Han sattes i isolering 2014 för detta lilla ekobrott, men fick även möta argsinta muslimska fångar ute på avdelningen som var ute efter hans liv eftersom det fanns ett pris på hans huvud. Fångvakterna såg åt ett annat håll när hans framtänder slogs ut och de sparkade ned honom medvetslös.

Fängelseledningen, polisen och domarna var alla ute efter att sätta dit honom skriver han:

TR2

EDL var dock utan ledning medan Tommy Robinson satt inne vilket skedde regelbundet och enligt honom själv för småsaker. Högerextremister och rasister infiltrerade vad som från början var lokala fotbollshuliganer som var kritiska till radikal islam och myndigheter som inte gjorde något åt grooming och droghandel i de muslimska grupperna, tvärtom var de rädda för att bli beskyllda för rasism. Hösten 2013 lämnade Robinson EDL och anslöt sig till den moderata muslimska stiftelsen Quillam för att hjälpa dem att bekämpa radikal islam.

Ett år senare fick han tala inför den brittiska eliten vid Oxford Union, men med restriktioner från polisen om vad han inte kunde diskutera. Han talade även vid fler universitet och blev under en kort tid eftertraktad.

Tommy Robinson hann också med att träffa inrikesminister Theresa May, numera Storbritanniens premiärminister, men det var ett misslyckat möte. Han ville visa videoklipp där en engelsk flicka blir slagen av muslimer, vilket hon vägrade se på och anklagade honom efteråt för att ha överfallit henne.

Idag är Tommy Robinson borta från Quillam och leder istället Pegida UK.

Boken om honom är läsvärd med många skratt men även mycket elände, tillsammans med beska insikter om brutal islam och fega medier. Den är hans historia och kan säkert ifrågasättas, men han har nått en plats i offentligheten där han till och med försvaras av sådana som den respekterade debattören och författaren Douglas Murray (se svenska Dispatch International 2013). En dissident som helst slåss med nävarna vilket gör honom ovanlig och möjligen opålitlig som företrädare för organiserad opinionsbildning. Men han har ett stort hjärta för  sin familj och sina vänner, sin stad och sitt land.

A working class hero.”

Hela texten här

Pendeln som svängt till vänster sedan 1968 är på full fart ut till höger, snabbare än folk och politiker uppfattar. Denna pendels hastighet ökar högerut och  kan sluta med ett auktoritärt maktövertagande inom 8 år, låt vara demokratiskt valt 2026.

Tills dess måste de större partierna, SD, S och M, förmås att tala med varandra som Widar Andersson skrev nyligen i Folkbladet (S)  :

”S stora möjlighet att hålla sig kvar som ett relevant parti är att ärligt och kunskapsunderbyggt bjuda in andra partier – framförallt M och SD – till överläggningar om tunga problem som skolresultaten, tryggheten i socialförsäkringar/pensioner, bostadsfinansieringen, gängkriminaliteten och sjukvårdsbristerna.”

Dock tror jag att han är för optimistisk om socialdemokratins möjligheter att stanna kvar som ett relevant parti. S kommer få under 25 % i år och SD långt över.  Därmed har isen brutits och möjligheter uppstått att reda upp inte bara i migrations- och integrationspolitiken utan i den hotande statsfinansiella krisen, kommunernas skulder, vårdens köer, försvaret, skolan, se Widar Anderssons lista.

Ansvaret vilar tungt på M och S, och i någon mån på de partier som blir kvar i riksdagen efter 9 september,  C och L. V går inte att ta på allvar i detta prekära läge som kommer innebära att lotsa så mycket av SD:s politik igenom riksdagen utan att någon märker det.  S och M har redan till hälften accepterat SD:s program och verklighetsbeskrivning.  Men de kommer inte ge SD det reella inflytande som partiet förtjänar.

Tiden till 2022 är avgörande. Antingen får SD igenom det mest nödvändiga och landet kan andas ut eller så vågar de andra partierna inte göra så mycket utan mest förvalta, som Löfven gjort i fyra år. Då har vi kommit ur askan i elden.

2022 måste i så fall Medborgerlig Samling och Alternativ För Sverige röstas in. De kan båda förmå borgerligheten respektive SD att driva rätt frågor med kraft. Men det finns stor risk att även dessa tre partier inte klarar av att utvisa, straffa, tillrättalägga, ordna, dra in bidrag och med fast hand styra landet bort från vänstertänkandet i medier, offentlig sektor, rätts- och utbildningsväsende.

2023–24 kan landet ha hamnat i sådant läge med lokala konflikter, uppror från besvikna bidragstagare, organiserade grupper mot svensk polis och annat vi inte kan föreställa oss idag, att folk inte nöjer sig med SD, MED och AFS.

De blir urförbannade och ser sig om efter ett auktoritärt högeralternativ bortom AFS. Ett parti som vill ha svensk välfärd bara för svenskar, en nationell socialism, långt från den välfärdspopulism SD anklagades för 2010 av Markus Uvell.

Detta parti kan få stöd från alla de som ser mörkhyade som problem, något varken SD, MED eller AFS gör. Tvärtom har SD en öppen svenskhet som möjlighet för de som inte fötts här eller har utlandsfödda föräldrar och vill bygga bilar snarare än att bränna dem.

Men om landets styrande inte ordnar upp det elände, som till stor till orsakats av okontrollerad invandring och påbjuden mångkultur under ett politiskt korrekt åsiktsförtryck från förskola till ålderdomshem, kan en äkta rasism utvecklas.

Denna rasism som den rödgröna vänstern och Alliansen varnat för kan bli resultatet av deras oförmåga att lösa de problem som SD varnat för sedan dess bildande 1988. Vänstern och den ängsliga borgerligheten får den rasism de önskat skulle existera så att de själva kunde berättiga sin existens som antirasister och goda.

Jag blir då i framtiden tvungen att varna mina vänner och kollegor med utländskt påbrå att landet inte är säkert för dem. Inte heller min mörkhyade dotter, som visserligen är svensk medborgare  och bor utomlands, skulle kanske inte vara välkommen år 2026.

Alla invandrare som betalt skatt och skött sig skulle känna sig som andra klassens medborgare om en auktoritär regim blir resultatet av sjuklöverns och de nya partiernas misslyckande.

Denna auktoritära regim skulle vara populär om Sverige hamnar på randen till inbördeskrig, raskonflikter och systemkollaps. Det finns tecken redan nu men ansvaret åvilar i första hand de sju partier som ställt till röran.

Hoppet står till SD och den demokratiska reformistiska Sverigevänliga folkrörelsen.

Ordförande Aia Fogh skriver i Den Korte Avis om mitt polisförhör

https://denkorteavis.dk/2018/at-svenskerne-efterhaanden-er-ved-at-vaagne-op-vidner-den-tiltagende-opbakning-til-sverigedemokraterne-om/

Se Trykkefrihedsselskabet och Aia Foghs tal på tryckfrihetskonferensen Dangerous Words 250 i Stockholm 2016.

Intervju på polska i Polens första stora webbportal Wirtualana Polska

Förhoppningsvis kommer en engelsk version på Gatestone Institute snart.

En doktor i lingvistik, Jan Henrik Holst skriver om mitt polisförhör under den fyndiga rubriken Kein Witz i Journalisten Watch och i Bayern-Presse

Sommaren 2014 var jag redaktör på SDs webbtidning Samtiden och skrev klart en roman om Sverige åren 2013 till 2023, kallad Framtidsmannen. I den bytte jag ut Jimmie Åkesson 2017 mot en svensk-kurdiska som blir statsminister 2022 i en SD/M/S regering.

Hon som med all visshet blir det heter dock inte Lezin Barzani/Lena Barsson som i boken utan Paula Bieler. Men annars prickade jag in ganska rätt, en högutbildad kvinna med utländskt påbrå och skinn på näsan. Nåväl, jag kan ha fel, så till boken:

I det sista kapitlet för denna romanfigur Lena Barsson ordet. Hon blev änka till SDs ekonomisk-politiske talesman, Paul-Krister Matthiasson, kallad PK, som mördades år 2020. En forskartyp som påminner starkt om Joakim Ruist för övrigt. . .

”Rosenbad, 22- 25 augusti, 2023 Kära landsmän,

Ni får här några texter som jag själv valt ut för att hedra minnet av min make och partikollega Paul-Krister Matthiasson.

Sist återfinns det tal drottning Victoria höll vid den första ceremonin på Stockholms Slott när vi förstått att Paul-Krister Matthiasson gått hädan för att han nyttjat sin yttrandefrihet som svensk medborgare och ledamot av Sveriges Riksdag. Älskad av många, hatad av få. 

Först delar av en skuggbudget han skrev veckan innan han gick bort efter nyår 2020. Sedan utdrag ur de förhör i Konstitutionsutskottet med de statsråd som föregick denna regering och motiveringar till de Illis Quorum-medaljer som delades ut till hans hemliga medhjälpare som verkat under pseudonymerna Affe Karlsson och Julia Caesar, numera offentligt kända som X och Y.

Min kollega. Min bäste vän. Min kärlek /…/

‘Utdrag ur anmälan till Konstitutionsutskottet den 12 januari, 2023

Dnr    029-3485-2022/23

Till Konstitutionsutskottet, Sveriges Riksdag

Härmed ber vi Konstitutionsutskottet granska de statsråd som under 2014-2022 haft ansvar för den svenska migrations- och invandringspolitiken. För varje person finns ytterligare bilagor som tagits fram i den Departementsskrivelse som antogs vid regeringsskiftet 2022, den 25 september.

Här kommer endast huvudpunkterna i anmälan sammanfattas.

1. Birgitta-Cecilia Malm-Ström, tidigare vice statsminister och EU-minister, har genom sitt handlande gentemot den Europeiska Unionen åsidosatt att säkra vårt gränsskydd. Hennes medverkan i beslutet att ordna så kallade säkra resvägar till Sverige, strider mot de intentioner vi lade fast redan vid inträdet i EU Där slås fast att gränsskyddet inte är förhandlingsbart med den Europeiska Unionen oavsett andra avtal, till exempel Schengen. Malm-Ström har därmed inte haft mandatet att föra Sveriges talan utan en grundlagsändring.
2. Torbjörn Billstrand, migrationsminister 2006-2018 och biträdande utrikesminister 2018-2022, har gått emot de direktiv som finns för våra ambassader och Billströms verkställande av beslut att införa asylförfarande vid ambassader är inte grundat i den rättsordning som finns för utrikesförvaltningen. Han har inte lyssnat på personal och ambassadörer i tillräcklig utsträckning utan genomfört asylprövningarna trots den rättmätiga kritik som framförts.
3. Henrik Haag, integrationsminister 2010-2018 och justitieminister 2018-2022 , har med sitt agerande inom sina områden integration och rättssäkerhet brustit i att följa upp de utrikesföddas brottslighet. Han har medvetet undanhållit fakta såväl för riksdagen som för de svenska medborgarna och inte respekterat den rättsordning som gäller för alla i landet oavsett ursprung.
4. Mia Ferma, integrationsminister 2018- 2022, anmäls för sina försök att styra den forskning som bedrivs inom hennes område. Hon har inte respekterat forskarnas frihet och rätt att söka ny kunskaper, utan styrt deras resultat på ett sätt som strider mot grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheter.
5. Birgit Ä. Olson, statsminister 2018-2022, har haft det samlade ansvaret för det demografiska folkutbyte som påtalats främst av Paul-Krister Matthiasson. Hennes förtal av hans resultat, förföljelse av hans forskningsgrupp och den okänsliga hanteringen av hans sorgliga bortgång 2020, är att betrakta som högförräderi, dock av lägre graden. Vi kommer därför begära en särskild session med Birgit Ä. Olson som inte bara kommer ske i Konstitutionsutskottet, utan även bli föremål för granskning av Justitiekanslern.

Lena Barsson, statsminister

Michael Dame, förste vice statsminister Magda Abraham, andra vice statsminister”.

Alla personer är lätta att känna igen och ska avkrävas ansvar. Dock inte i lyktstolpar i Östergötland. Ämnet är allvarligt och jag tänkte på det för fyra år sedan. Nu ser jag att fler gör det vilket är bra men gör som östeuropéerna gjorde efter 1989, sakligt och rättssäkert.

Köp boken och läs om vad jag förutspått.

En journalist från den liberala/ socisldemokratiska dagstidningen Jutarnji List hörde av sig. Vi pratade över Skype om den svenska migrationspolitiken och en del annat.

Här är resultatet online

Jag har tidigare blivit avstängd i 1, 7 och 30 dagar men aldrig har detta hänt, att kontot Jan Sjunnesson som jag haft sedan 2007 blivit nedstängt. Detta skedde i förrgår, 2 aug.

Enligt en spanare i Facebook-gruppen #jagärhär var de ansvariga och ganska nöjda. Helst vill de även stänga med mina YouTube och Twitter konton också.

Idag lyckades jag ladda ned 1,6 Gigabyte som Facebook välvilligt samlat ihop åt mig sedan 2007. Gamla foton sedan jag var gift, flyttade till Indien och hem igen. För detta är jag tacksam men jag passade på att överklaga deras beslut att helt stänga ned mitt originalkonto.

Möjligen kan FB ha reagerat på att jag haft ett reservkonto, som stängdes ned samtidigt i förrgår. En del insatta har skrivit att FB inte tillåter flera konton, medan andra sagt att de inte bryr sig. I alla fall så har jag nu ett tredje konto som jag nog inte ska hålla så offentligt.

Jag hade 5000 FB vänner och över 1000 i kö på det första och lade ut allt offentligt. #jagärhär och Näthatsgranskaren bevakade allt och fick mig till och med till polisförhör.

Mitt enskilda öde är inte så viktigt men att Facebook har blivit som ett offentligt torg utan torgets legala status är märkligt. En offentlig arena med över 2 miljarder användare som regleras av ett privat amerikanskt företag.

Historikern Niall Ferguson kommer in på denna paradox i sin senaste bok The Square and the Tower som han berättar om i denna intervju.

Dreven fortsätter, Bassam, Annelie Sjöberg, Katerina

Fortsättning följer.

Johnny Månsson, skånsk kulturknutte, skriver välvilligt om mina minnen och självreflextioner, Ett förhastat liv

Boken finns på Adlibris och Bokus, utgiven av Rosa Alba förlag.

När besvikelsen lagt sig på valnatten över att SD inte kom över 20 %, och definitivt inte runt 25 % vilket jag hade hoppats, så lät jag tankarna gå i en mer försonlig riktning. Tänk om folket visste bättre än oss SDare om vad som var bäst och görligt för landet? Tänk om SDs knappa 18 % var precis vad som behövs för att få S och M att ta ansvar.

PEKFINGER I ÖGAT

Man bör alltså inte underkänna folkets förnuft och påstå att valet var fel, riggat, folket förledda av SVT eller något annat dumt. Bättre då att gilla läget och se att Jimmie Åkesson har med sitt partis ganska stora ökning satt ett pekfinger i ögonen på Stefan Löfven och Ulf Kristersson – Nu får ni se till att leverera och reda upp migrationseländet! Annars kommer vi tillbaka 2022 med över 30 %.

Detta pekfinger ska alltså få S och M att verkligen stifta de lagar som krävs, ge Migrationsverket nya direktiv så att den halva miljon migranter som Gunnar Sandelin beräknat ska komma till och med 2021 inte kommer.  Min förhoppning är alltså att S och M kommer tvingas ta beslut som SD givetvis godtar och alla andra förnuftiga partier (ej MP, C och V). Folket har aldrig stött en stor invandring, tvärtom.

Men att baxa in en stram asylpolitik, helst utan anhöriginvandring alls, kommer bli svårt eftersom alla partier utom SD hittills aldrig klarat av att formulera en sådan politik, än mindre genomföra den. Som Thomas Gür visat blir sådana reformer svåra men är icke desto mindre nödvändiga.

1990-TALETS FINANSKRIS

Man kan jämföra S och M år 2018 med hur dessa maktbärande partier tog sig an finanskrisen på 1990-talet.

Carl Bildt hade ett ekonomiskt reformprogram som han ville genomföra men inte kunde. Att ge Ny Demokrati makt i det läget var otänkbart. Istället tog först Ingvar Carlsson vid 1994 och sedan , med den kraft bara en äkta sossepamp har, Göran Persson. Han genomförde vad Assar Lindbeck hade föreslagit, men utan större proklamationer om systemskifte. Bara en socialdemokratisk regering tillåts skära i de offentliga utgifterna och stå upp mot LO.  Det gjorde GP med den äran.

Dessutom lät han Urban Bäckström, moderat chefsekonom och tillsatt som Riksbankschef av Carl Bildt, att sitta kvar i banken i ett decennium tills det mesta skitjobbet var gjort och 750 000 industrijobb försvunnit. Men den svenska kronan hade återfått sitt värde och moderaterna Bildt och Bäckström  kunde skåla i smyg med sossarna Lindbeck (jodå, han är en ursosse) och Persson, över ha räddat landet. Att dessa fyra män tog ansvar tillsammans är något enastående och en inspiration.

Carl Bildts linje innebar mycket skrik och lite verkstad, medan Göran Persson teg men lade om transfereringar under största möjliga tystnad (se Anders Lindbom 2011 och Annika Ström-Mellin 2010) .  Lite skrik, mycket verkstad.

LO surade rejält och övervägde att dra in partibidraget till sossarna, men besinnade sig. 2009 gick Metalls ordförande Stefan Löfven med på sänkta löner så denna pragmatism och realism har funnits och finns inom svensk arbetarrörelse, ljusår från Olof Palmes naivitet.

BÖRJA LEVERERA, S OCH M

SD är på ett sätt bra lottat med denna beskedliga ökning som ger partiet tillräckligt med kraft att pressa S och M att börja leverera, vilket Wall Street Journal  och statsvetaren  Jan Kallberg också noterat efter valet. Så jag är i gott sällskap om att tro att S och M även denna gång kan ta sitt ansvar, men de har bara knappt fyra år på sig och gränsen måste helst stängas innan jul.

En aspekt på SDs framgångar i ljuset av att S och M möjligen kan komma till sans är att ett SD på 25 % i år hade kanske splittrat landet och utsatt befolkningen för stora spänningar. Jag kan ha fel men SD har tyvärr fått den rollen som polariserande parti, starkt för eller emot.  Genom att växa långsammare kommer SD bli det stora breda konservativa parti man vill uppfattas som. Partiet kommer definitivt att växa mer 2022 och tills dess måste S och M ha lagt om framför allt migrationspolitiken. Rejält.

MED och AfS

Två tankar om MED och AfS. Att bygga upp nya partier tar tid och är kanske inte det rätta sättet att få till stånd förändringar i ett digitalt och rörligt medielandskap där medborgare deltar alltmer utanför partipolitiken och i sociala medier. Jag har två förslag till dessa nya uppstickare som tröskar landet runt med att skapa lokalföreningar och återskapa SDs framgångar som tog 22 år innan de nådde riksdagen.

Till MED: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital borgerlig tankesmedja. Vassare än Timbro/DNV/Ratio/IFN/SNS och mer i linje med SDs politik som alla vet är en framgångssaga, men som inte bärs upp av en egen tankeproduktion. Samtiden blev ju inte riktigt vad man tänkte sig. Även om jag gillar webbtidningen så behövs en tankesmedja också som kan föra ut budskap till ledarskribenter och partier som gör jobbet med att ändra opinionen.

Till AfS: Lägg ned alla idéer om partibygge och skapa en ny vital nationell aktionsrörelse i stil med identitärerna på kontinenten, fast mer svenskt och utan överdrifter. Nyckeln är att ta fasta på de metoder vänstern använt alltsedan Gramscis dagar och ge dem ett annat, kulturkonservativt, innehåll.  Fast idag skulle en sådan hållning vara kulturradikal eftersom den står upp mot den kulturkonservativa vänstern.  Det finns ideologiska problem med AfS och identitärer precis som det fanns med den utomparlamentariska vänstern (särskilt i Väst-Tyskland med Benno Ohnesorges död och RAFs framväxt), men samtidigt har dåtidens situationister mycket gemensamt med dagens jippon i Wien.  Så länge man använder sig av ickevåld är aktioner för nationellt självbestämmande och utan hat mot minoriteter viktiga protester.

SLUTORD

Slutordet blir att jag tror det svenska folket om gott och att de närmaste åren blir förjäkliga, ja nästan outhärdliga. Men jag är beredd och vet att på sikt kan och måste landet räddas. Arbetarklassen har insett läget och snart kommer även medelklassen att inse sitt klassmedvetande.  Hela folket är snart höger, bara eliten är vänster.

Med Mikael Jalving, Gunnar Sandelin och Aia Fog, sällskapets ordförande

http://snaphanen.dk/2018/09/18/sverige-i-trykkefrihedsselskabet-loerdag/

https://denkorteavis.dk/2018/sveriges-debat-i-trykkefrihedsselskabet-loebet-er-ved-at-vaere-koert

26/9 2018

Pressmeddelande

Den av privatpersoner självständigt organiserade Alternativa Bokmässan som skulle ha hållits i helgen i en tältpaviljong på Heden i Göteborg ställs in av polisen och Göteborgs stad.

Anledningen är att polisen inte ansåg sig kunna ansvara för säkerheten för utomstående på angränsande ytor Aviserade angrepp från framför allt den autonoma vänstern ligger sannolikt bakom den bedömningen.

Vi hade tidigare ett hyreslöfte från Park Hotell på Kungsportsavenyn som de dessvärre inte stod fast vid.

Att hyra ett tält på Heden för en mindre bokmässa hade vänstern (ETC och Leopard förlag) gjort 2017 för att protestera mot att Nya Tider tilläts medverka på den ordinarie bokmässan. Den gången behövdes inte kravallstaket, betongsuggor och att ta hela Hedens yta i anspråk för att kunna stå emot eventuella attacker med fordon och fyrverkerier.

Den gången behövdes inte kravallstaket, betongsuggor och att ta hela Hedens yta i anspråk för att kunna stå emot eventuella attacker med fordon och fyrverkerier.

”Anledningen till stoppet av den alternativa bokmässan som förlaget AlternaMedia planerade är enligt idrottsförvaltningen av säkerhetsskäl.

– Utifrån det programinnehåll och medverkande på evenemanget, har polisen gjort bedömningen att området som behöver säkras är större än det område som arrangören bokat.

– För att täcka in hela säkerhetsområdet skulle vi i så fall vara tvungna att ställa in sedan länge inbokade träningar och matcher. Vi prioriterar föreningsliv framför privata aktörer och evenemang, säger Carola Helltén, tillförordnad enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen” (Expressen 25/9).

Vi förstår stadens och polisen oro men ställer oss kritiska till att man så lättvindigt bortser från grundlagsfäst mötes- och yttrandefrihet. Att den våldsamma extremvänster som av Säpo klassats som hot mot det demokratiska statsskicket (

Att den våldsamma extremvänster som av Säpo klassats som hot mot det demokratiska statsskicket (http://www.sakerhetspolisen.se/ovrigt/pressrum/aktuellt/aktuellt/2018-08-24-extremistmiljoerna-i-fokus.html ) tillåts hota oss med våld så pass att vi inte kan genomföra vårt kulturprojekt är en skandal i det svenska intoleranta kulturlivet.

Göteborgs stadsbibliotek har tidigare kritiserats av Justitieombudsmannen för att dess chef ställt in ett föredrag av professor Karl Olov Arnstberg 2014 då samma intoleranta vänster hotade med stök (https://www.svt.se/kultur/jo-kritik-mot-installd-forelasning-om-invandring ), något som upprepades 2015 då Jan Sjunnesson inte tilläts boka en föreläsningslokal (https://sjunne.com/2015/06/30/lat-mig-tala-i-goteborg/ ).

Möjligen kan aktörer i den svenska kulturdebatten av den inställda bokmässan nu äntligen få tid att ägna en tanke åt vad verklig tanke-, tryck-, mötes- och yttrandefrihet innebär för såväl etablerade debattörer för oss regimkritiker.

Från höger har Elsa Westerstand på SvDs kulturredaktion nyanserat samtalet om vårt initiativ (https://www.svd.se/vad-ar-sa-gladjande-med-att-nya-tider-portas och https://www.svd.se/vem-ar-det-som-ar-aningslos-lisa-bjurwald 24 och 25/9) och från vänster, Stina Oscarsson (https://www.svd.se/den-bildade-rads-inte-sin-meningsmotstandare SvD 26/9). Det bådar gott.

Vi går vidare med arbetet att organisera event som den nu inställda bokmässan. Programmet finns att se på www.sverigebilden.net och vi är övertygade om att föredragshållare, debattörer och författare som dessa har en plats i Sverige.

Jan Sjunnesson, Nina Drakfors, Per Björklund och Sverigebilden*

*en person som inte kan framträda med sitt namn pga repressalier

076/9000 900 Jan Sjunnesson

Podd med Ronie Berggren om mässan

https://manssonskultur.se/2018/09/26/tryckt-otryckt-bok-av-jan-sjunnesson/

Foto Arvid Jurjaks

En frilansreporter från Sydsvenskan besökte mig, Dan Park, Lars Vilks, Katerina Janouch m fl på Park Hotell under lördagen 29 sept (där vi bokat in oss men blivit avbokade)).

Innan hade SVT Väst noterat att en hemligt arrangemang skulle bli av trots allt i helgen.

Intervju med Lars Vilks vid vår snabbt ihopkomna bokmässa. Faktiskt rätt lyckad med god mat och dryck, tal och konstuppvisning.

Danska Tryckfrihetssällskapet publicerade min rapport om hindren för tryck-, mötes- och yttrandefrihet i Sverige 2018

https://www.trykkefrihed.dk/alternativ-bogmesse-i-g%C3%B6teborg-hotellet-ville-ikke-have-os-og-politiet-kunne-ikke-beskytte-os.htm

– Bannlysta böcker, bannlysta böcker ! ropade jag utanför Bokmässan  i Göteborg förrförra helgen.

Ingen köpte en enda bok.  På vår hastigt ihopkomna informella alternativmässa sålde jag tre böcker. Inte tillräckligt för att betala bensin tur och retur från Stockholm med sex boklådor och fem bokkassar fulla med mina och andras böcker.

Så nu har jag ett lager hemma som jag gärna säljer från tills de tar slut. Här är de bannlysta böckerna som Bokmässan vägrade ta emot:

Mina egna tio böcker, skönlitteratur och facklitteratur.

Hege Storhaugs bok Landsplågan Islam

Jan Tullbergs Låsningen: Om svensk invandringspolitik

Boris Benulics självbiografi Inte mitt krig     

Pris utan porto 200 kr/bok. Rabatt vid fler beställningar. Kan levereras per cykel inom Stockholm och Västerort. Annars tillkommer 50 kr i porto.

Beställ via tel 076/9000 000 eller sjunnesson.jan@gmail.com. Betala till Swish eller bankkonto.

Tack för att du stödjer oss bannlysta författare!  Vill du inte köpa dessa böcker utan låna eller ladda ned andra rekommenderar jag dessa titlar

Mina tankar om Centerpartiets partiledare som landets ledare handlar inte om vem jag hellre skulle se (Åkesson, Busch Thor eller Kristersson) utan om vad som nu sker i regeringssonderingarna i Löfvens andra vecka.

Kristersson misslyckades med att få stöd för Alliansen och försökte med tre ytterligare alternativ, 3-2-1. En Moderatregering med stöd av SD ratades av C och L, så turen gick till S och övergångsstatsministern. En roll Löfven tycks gilla eftersom hans förhandlingsvana kommer fram, dock inte med något resultat ännu (23 okt).

Han kommer att misslyckas. Allt tyder på att Annie Lööf får uppdraget nästa vecka.

Hon har bidat sin tid med att se på medan Allianskollegan Ulf Kristersson och en tveksam regeringspartner Stefan Löfven misslyckas. Hon har allt att vinna på att dra ut på regeringsförhandlingar för att sent på dagen dra upp ett par ess ur rockärmen.

Och varken S eller M är så sugna på att ta hand om ett Sverige på väg in i en lågkonjunktur och med stora problem att lösa (kaos i brottsbekämpning, försvar, bostäder, integration, vården, skolor. . .)

Vilka kan då möjliga regeringsalternativ med Annie Lööf vara?

Kanske en regering som består av C + L eller C+L+MP. Den skulle kunna släppas fram av KD, M och S men röstas ned av V och SD, dvs. de sk ytterkantpartier som många i mitten ratar. S kan få besvär med att godta Annie Lööf men alternativet med nyval är värre. M å sin sida kan nog lägga ned sina röster och anse att man försökte med att hålla ihop Alliansen.

För många SDare och invandringskritiker som resonerar som jag är Centerns migrationspolitik ett rosa skynke av öppna gränser och humanitära floskler, men de har en del annat:

Centern har lika tuff migrationspolitik som M

Centern vill minska på tillgången till våra bidrag och vård för de som inte betalat in skatt och kvalificerat sig in i vårt välfärdssystem

Centerns vilja att ha kvar öppenhet men till mindre kostnad har stort stöd

Jag är ingen vän av denna tokliberala politik som tidigare torgfördes av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken Migrationens kraft (jo, jag var med på bokreleasen och såg TIno Sanandaji såga deras ekonomiska beräkningar).

Den låter bra i teorin men bortser från att invandrare som kan vilja leva på 1000 kr/mån ändå skapar problem för oss som bor här. Deras medeltida livssituation är inget vi vill återskapa idag med fattighjon och välgörenhetsmadamer.

Men SD och deras eventuella partivänner i KD och M är ännu inte så populära att svenskarna kan acceptera en regering med dem i eller utanför som stödpartier. Vi har inte nått dig Dansk Folkeparti var för knappt 20 år sedan. Vi kan inte bättre och vad vi förmår är att rösta fram S och M än en gång för att lösa allt åt oss men just dessa partier kan passa i år.

Centern och Liberalerna kan då ta åt sig makten och försöka hålla ned migrationen och lösa de problem den ställt till med. Det är inte bra. Det är åt fanders men vi kan inte bättre och förtjänar Annie Lööf i fyra år.

Vi är världens mesigaste land och jag tror att statsminister Lööf får äta skor varje dag oavsett Stefan Löfvens inviter nu eller senare.

Björklund kommer bytas ut till Nyamko Sabuni som kommer driva igen det förslag som Liberalerna vann på 2002, ett språktest för medborgarskap, ett förslag de inte vågade lägga i riksdagen under de 8 år de hade integrationsministerposten.

Vem som ersätter Annie Lööf vet jag inte men hon kanske kan visa sig motsvara folkets höga förtroende av någon för mig okänd anledning. Vi vill vara snälla (mot vuxna afghaner) och samtidigt lite förnuftiga (lägre bidrag). Då är Annie Lööf rätt. I fyra år.

Kanske vi lär oss att rösta mer på andra partier tills dess. Eller så visar sig Annie Lööf vara den valkyria som ser till att lotsa igenom ganska vettiga sakpolitiska förslag med stöd av M och S i riksdagen. Jag är beredd att tänka tanken nu när M och S verkar ha kört slut på talmannen.