Tel Aviv är en ung stad, drygt hundra år. Några äldre minnesmärken fanns i Jaffa dit Greger och Elisabet gick ibland. Men annars tog de sig inte långt från sitt kära gästhem. Kristna grupper kom och gick, liksom ensamma turister och par, ofta i deras ålder. De åt ute varje kväll och gick in i Mark Twain Salon minst en gång i veckan.
På Magen David Arom hade de nu blivit som en del av den ordinarie arbetsstyrkan. De var bekanta med de flesta, men hade inte utvecklat någon djupare vänskap. Faktiskt var ingendera intresserad av längre öppenhjärtiga samtal. Inte för att samtalsämnen inte saknades.
Man kunde alltid dra upp Balfourdeklarationen och Sykes-Picot-avtalet vilket alltid retade upp några långsinta araber och judar, men efter Gazakriget hade få lust att dra upp hela historien igen. Man orkade knappt gnälla på Iran.
Ingen läste Haaretz, Jerusalem Post eller andra dagstidningar på arbetsplatsen. Inte ens gratistidningen Israel Hayom fanns där.
Greger hade ett lugnare syssla än Elisabet, men ibland kunde hans garage få in flera ambulanser samtidigt att förbereda. Elisabets kök gick sin gilla gång med reguljär Medelhavsmat och orientaliska rätter med produkter tagna från koshermärkta leverantörer.
Hon lärde sig laga blini, Golda Meirs kycklingsoppa och, givetvis, shakshouka, och mycket annat som deras pizzerior i Halland inte bjöd på. Faktum är att de inte åt pizza en enda gång i Israel. Inte heller kebab. De föredrog dolmas, tabbouleh och hummus med vitt vin eller öl på kvällarna.
-Jag skulle kunna stanna här ett par månader till, sa Greger en kväll när de satt vid en uteservering med utsikt mot Medelhavet.
-Fast jag gillar inte allt krigande och våld de har för sig, även om vi inte drabbats. Gaza är bara sju mil bort och det är en mardröm med alla flyktingar, raserade hus och bråk.
-Sju mil. Som ned till Halmstad. Jag vänjer mig aldrig vid denna konflikt även om jag är Israelvän. Så många förtvivlade israeler, över gisslan, de döda, de skadade.
-Så är det. Vi var i en liknande situation för runt 400 år sedan när Halland bytte från Danmark till Sverige. Då stred man överallt.
-Glöm inte slaget vid Helsingborg 1710 då vi slog dansken rejält.
De teg en stund. Norden och Mellanöstern var knappast lika hur än man vred på händelser och förutsättningar. Centrum och periferi kan inte byta plats. Napoleon gick inte mot Göteborg 1799 utan till den flertusenåriga staden Jaffa som Greger och Elisabet skymtade i horisonten.
Vinden blåste sval luft från havet och vågorna rullade in mot sandstranden nedanför. Lastfartyg syntes långt borta mot Cypern.
Sjöfarten hade återuppstått genom Suezkanalen efter att striderna i Röda Havet ebbat ut efter nyåret 2025. Attacker hade dock inträffat i Hormuzsundet i Persiska viken.
Israel och Iran skulle, som tidigare, fortsätta sina strider via mellanhänder. Just nu var gränsen mot Libanon och Syrien lugn men alla visste att vid minsta svaghet kunde fienden slå till.
Israel hade inte klarat av att bevaka gränsen mot Gaza hösten 2023 och hade därför fortfarande ständig beredskap på Hamas attacker vid gränsen och från Libanon, men även inne i städer som Tel Aviv. Den bräckliga vapenvilan den 19 januari betydde inte mycket.
Ibland körde ambulanser från Magen David Adoms station i gränsstaden Sdreot in i det totalförstörda Gaza för akututryckningar, men palestinska Röda halvmånen hade huvudansvaret.
De dagliga bussresorna till Magen David Adom på Yigal Alongatan hade ibland soldater eller poliser ombord. Unga arabiska män fick visa upp sina papper och vissa surade så pass att de slängdes av och togs om hand av en piketbuss.
Ibland ljöd flyglarm och de visste var skyddsrummen var men behövde aldrig springa ned dit.
En majdag fick Greger och Elisabet ett stort kuvert till gästhemmet Beit Immanuel. De förstod genast vilka avsändarna var.
-Åh titta, Greger! Här är vi!
Elisabet höll upp en barnteckning av ett blått hav, gul strand och en stad med Gud svävande på ett moln. ”FAMO FAFA ISREL”. Barnbarnen hade fyllt kuvertet med fem teckningar på samma tema och i skilda utföranden.
De skickade i väg flera sms som tack till sönerna med bilder på sig själva där de höll upp teckningarna och fick tillbaka hjärtan och barnbarnens ord om saknad. Snart var det dags att lyfta från Ben-Gurion till Landvetter, om en dryg vecka.
Den sista veckan reste de upp till kuststaden Caesarea för ombyte efter att ha tagit farväl av Magen David Adom och blivit avtackade med ett diplom. De lovade att starta en insamling till stöd för denna frivilliga räddningstjänst. Sen for de norrut.
Caesarea är ett autonomt område i staten Israel som drivs tillsammans av en privat stiftelse och staten. Familjen Rothschild hade köpt marken på 1950-talet och hyr sedan ut den till Israel.
Under Jesu levnad hade såväl Herodes den store, Pontius Pilatus, Petrus och Paulus varit där. Sedan bosatte sig kyrkofadern och den frie tänkaren Origines där, en av Georgs förebilder. Kanske för att de båda uppskattade Platon.
De solade och badade framför romerska akvedukter bland stenrika från alla jordens hörn. Ryska oligarker fanns i Caesarea berättade några pratsamma solbadare, liksom premiärminister Benjamin Netanyahu och man spelade golf eller tennis.
-Så alla som bor här är rika och pensionärer, noterade Elisabet. De äter och skvallrar och vänsterprasslar säkert.
-Låter urtråkigt, sa Greger bakom en solhatt.
Han vände sig på mage och lät majsolen bränna en stund tills han inte klarade mer utan gick upp till en strandbar under tak. Elisabet följde efter när hon doppat sig. De beställde in varsin lime och lite oliver.
-Vad tänker du om Jesus egentligen? undrade Elisabet. Du tror alltså inte att han var Messias eller Guds Son? Kanske Människosonen?
-Njae. Det begreppet betyder att han var gudomlig medan Guds son att han var mänsklig. Tvärtom alltså vad många tror även om Daniel broderar ut texten ordentligt i GT. Döda Havsrullarna talar också om den kommande Människosonen och Jesus talar om Människosonen i tredje person. Han kan ha menat någon annan. Den som esséerna talat om.
-För mig är han en förebild, ett helgon, Herrens Ängel som vägleder oss även idag. Här och nu.
-Det har jag inget problem med, svarade Greger. Men då blir Jesus en moralisk tänkare som inte hade högre ambitioner än att få folk att göra det rätta. Som Sokrates eller andra moralfilosofer.
-Han ville få oss att föreställa oss Gudsriket, där allt är rätt och sant. En utopi.
-Och utopier har använts i goda och dåliga syften. Men i stort sett håller jag med dig. Minus Messias då.
-Du ska jämt tjafsa, skrattade Elisabet. Jesus är väl bra och kyrkan likaså?
-Javisst. Jag ska tiga om allt som inte går ihop. Det är det enklaste.
-Gör det och läs dina bibelkritiska böcker i smyg.
De enades om denna inställning för att inte hamna i ett gräl som de gjort ibland. Elisabets diakoniuppgift stod över Bibelns bokstäver och det ställde Greger upp på.
Efter ett till dopp i vågorna och en promenad i sanden gick de tillbaka till det rum i hyrde intill. En israelisk man med flera lägenheter var värd och svenskarna var nöjda efter tre dagar vid havet. De hade med sig allt och redan nästa morgon gick planet. Taxi var beställd. Nu återstod en arrak med vatten på balkongen med havsutsikt.
-Är vi värda detta? undrade Greger. Det har varit som en drömsemester: göra nytta, se sig omkring i Israel, vila och turista på kyrkans bekostnad.
-Jo det är vi. Vi har slitit för kyrkan i snart 40 år och aldrig begärt något extra, svarade Elisabet. Vad stiftet än har för motiv att ge oss detta så kan vi vara nöjda. Det är knappast ett straff att sitta på en balkong i Caesarea med en drink och se ut över Medelhavet. Jag tackar och tar emot.
-Varsågod, sa Greger och log. Har heller ingen aning men vi får snart bli varse. Skål älskling!
-Skål!
De satt kvar en stund och pratade igenom resan, Israel, utryckningarna från Magen David Adom och alla de mött. Inte en gång hade någon förtalat kristna eller västvärlden. Alla i Tel Aviv verkade ha nog med att tänka på sitt lands framtid och all död och förintelse som drabbat dem och deras fiender i Hamas och deras sympatisörer runt om det lilla unikt framgångsrika landet i Mellanöstern. Så många oskyldiga arabiska liv gått till spillo enligt terroristernas planer.
USA:s villkor för stöd till Israel under Gazakriget kom upp ibland i diskussioner men kritiker mötte alltid motstånd. Rachel Cohen bet av alla som surade med dräpande kommentarer från hennes judiska kvarter i Brooklyn.
Nästa dag for de i väg tidigt till Ben Gurion-flygplatsen.
-Shalom! sa Elisabet när de lyfte mot Göteborg.
Greger instämde.
-Yom tov!
De landade på Landvetter vid lunch efter mellanlandning i London och blev hämtade av en son med ett barnbarn. Alla kramades och pratade hela tiden ned till Halland. Saknaden hade varit stor men nu var den över.