I Fokus kan man nu läsa om hur svenska studenter ersätts av mer kompetenta utlänningar, något jag skrev om här på bloggen 2014 men även i min framtidsroman Framtidsmannen (2014):
”Professor Erik Karlsson log mot sin son och berättade om sitt svensk-indiska projekt. I två år hade svenska Utbildningsdepartementet planerat en filial till KTH i New Delhi. Den skulle ge en grundutbildning upp till mastersnivå, för att sedan erbjuda dugliga studenter stipendier till KTH i Stockholm. Grundutbildningen skulle betalas av indiska staten och fortsättningen av den svenska.
-Om vi tar in 1 000 studenter per år i Delhi kan vi ta in 200 per årskull till Stockholm. På sikt blir det rätt många.
-Men varför? Verkar krångligt att importera utländska studenter.
-Det kan verka så, men inom tio år kommer det fattas femtio tusen ingenjörer i Sverige. De få studenter som börjar är inte tillräckligt, ja . . . vad ska man säga?
-Smarta, inflikade Albin med ett flin.
-Så är det. De kan inte räkna, inte tänka, inte jobba. De hoppar av och till sist har vi nästan bara asiater och östeuropéer kvar. Några latinamerikaner och afrikaner, men främst kineser och indier. Svenskarna är i minoritet.
-Du vill alltså ta hit tusentals engelsktalande indier med examen?Behövs inte de bättre där i Indien?
-Jo, men det finns så många av dem som vill komma till väst och de sliter och pluggar hårt. Om de klarar sig här ordnar vi anställning direkt till dem, med bättre villkor än de kan få i Indien.
-Du ska fara ned om en månad, sa Astrid. Finns det plats för Paul-Krister?
-Visst, vi kan få in en statistiker i vår lilla planeringsgrupp. Du kan räkna på antal ingenjörsstudenter och se hur framtiden kan ordna upp sig för svensk gruvindustri. Du vet ju allt som framtiden, har jag hört, sa Erik och blinkade till Paul-Krister och hustrun Astrid.”
Fler förutsägelser i min roman
Blivande svensk-kurdisk kvinnlig statsminister (SD) far till Kurdistan (ej hänt ännu)